Hos Sara

Sista fina sommarkvällen för denna gång bjöd fina Sara på grillning på hennes & hennes man Tomas fina innergård. Vi pratade om livets svårigheter och kom på att vi alla har våra krämpor. Man är aldrig ensam och den tanken tänker frk ofta på.

Så åt vi sparris från Lund, melon & fetasallad med mynta och qournbiffar med halloumi och det var en alldeles varm och ljummen kväll i fina människors sällskap.

Mot självhushållning

Idag tog vi beslutet att införskaffa höns till vår gård. Jag älskar verkligen min lilla gård och mina fina grannar är fantastiska. Det känns skönt att på något vis få komma till ro en smula hemmavid och läka långsamt.

Just nu pågår intensiv diskussion om vad de tre hönsen ska ha för namn. Heta förslag är Prinsessan Estelle, Gittan & Duke Nukem.

Fortsättning följer…

Ps. Min granne Erik luskade i ämnet och tog fram följande information:

Följande gäller för hushållande av djur i Malmö stad:

Upp till tre stycken dvärghöns kräver inget tillstånd.
(Dvärghönsen äter mindre än vanliga höns men värper minst lika stora ägg i förhållande till kroppsvikten)

Ska man ha större och fler höns krävs att man ansöker om tillstånd hos Miljöförvaltningen som då kollar av så att det inte stör grannar, lockar råttor m.m.

Själva hållningen av djuren bedöms egentligen av Länsstyrelsen, men om vi skulle hålla oss till tre dvärghöns tror jag att de räcker med en bedömning, i detta fall, av uthyraren av hönsen.

Everybody needs good neighbours

Har ni?

Har ni varit så förälskade och kär i en annan person att ni inte vet vad ni ska ta er till? Det har jag! Det kanske jag är.

Det här med kärlek …

Att tänka på och bli glad

Kom inte tillbaka

Usch vilken jobbig dag. Tankarna far fram och maler i huvudet & styr går inte att få på dem. Har fått lite mer svart på vitt idag men det är svårt att blicka framåt och veta vart man ska börja någonstans.

& tänk att ändå skiner solen! Jag önskar av mitt hjärta att den sken mer i mitt sinne med!

Tummen upp för bättre tankar imorgon!

Phu

Så blev det fredag & frk vaknade av en droppande kran vid halv sex. Sonika valde hon att stiga upp & tog sig ut på en morgonpromenad i ett stilla & vackert Malmö.

Gårdagens mörker har bytts ut och hon har bestämt att denna dagen ska bli fin. Efter ett samtal med en god vän igår vet hon nog än mer vad som behövs för att hon ska komma i någon form av rutin och på rätt lina. Det är bara så oerhört svårt.

Att tro att hon behöver vara någon som hon egentligen inte vill vara alls. Att ständigt bemöta med ett leende på läpparna när hon egentligen inte alls är glad. Att göra tvärtemot vad hon egentligen vill. Att ta steget och våga lyssna på sig själv fullt ut. Det steget är så skrämmande och så stort! Men det måste tas. Kanske idag?

En söt sak

Fröken plockade rabarber hos goda vänner. Det resulterade i små tartletter. Att laga mat är lisa för själ och kropp när huvudet inte riktigt hänger med.

Smördeg 2 plattor
Rabarber 3 stjälkar
Socker efter behag
En aning potatismjöl
Kardemumma
Hackad mandel

Mixa ihop ingredienserna. Kavla ut smördegen och tryck ut i formar. Klicka ut röran. Toppa med mandlar. Baka i 225 grader tills tartletterna är härligt gyllenbruna. Servera med en kula vaniljglass eller vispad crème-fraîche utrörd med vaniljsocker

…

Jag har gjort många människor i min närhet väldigt ledsna idag! Jag vill bara säga att det kommer att bli bra. Det får bara ta sin tid!

❤

Andra opinion

Det här med att faktiskt acceptera är svårare än vad man tror. Att tillåta sig själv. Att våga själv. Att inse…